...skälvande timmarna på semstern. Har börjat nedräkningen. 

Jag är inte alls redo att börja jobba imorgon, inte alls! 

Denna semester började i fullständigt inre kaos. Vecka 2 var veckan då vår älskade Elvis blev sjuk och fick opereras. Vecka 3 blev ett vakum då vi hoppades, önskade men fick det sorgliga beskedet att Elivs har cancer. Nu denna sista vecka har inneburit fotbollscuper *2 och ett par dagar av sammanbrott för min del. 

Har hunnit fundera mycket på vad som är viktigt i livet, vem som betyder något för mig, vilka vägar jag vill gå och varför jag mår dåligt. 

Idag hämtade jag ett paket och i det fanns boken "våga vara rädd"  en bok om utmattningssydrom , så igenkännande! Lite skrämmande och samtidigt "bekräftande". Jag är inte ensam!

Kanske orkar jag imorgon kanske inte, just nu kan jag inte ta något beslut. 

 

"There are only two days in the year 

that nothing can be done.

One is called yesterday and the other is called tomorrow,

so today is the right day to love, believe, do and mostly live."

 

Dalai Lama

 

Kram

A