....dammar brister!

Precis en sån dag har jag haft idag!

Efter en tids uppdämd frustation, brist på motivation, förlamande trötthet, späckat schema så bara rann det över idag.

En nu i efterhand små sak fick mig att tappa all sanns. Med facit i hand rätt så mycket självömkan faktiskt....

Kunde inte hindra mig, Jag ville ställa mig upp och skrika DET ÄR INTE RÄTTVIST! Jag är värd mera!

Precis som vilken 3 åring som helst....till skillnad mot att jag snart fyller 41....

Nu har jag landat efter en eftermiddag med utvecklingssamtal för T och träning för fotbollstjejerna, hunnit fundera en hel del.

 Inser att offerkoftan kliar och passar mig egentligen inte alls. Så vilka alternativ kvarstår?

Sitta kvar och gnälla över min situation? Gilla läget? Nja inget alternativ som passar mig.

Jag väljer att se framåt, ta tillfällen till förändring, fråga efter mina möjligheter och våga tro på mig själv.

"If there is a will there is a way"

 

Kram