...hundan vilken SIKTDAG!

Idag är dagen då du vandrade vidare. Dagen då du modiga fantastiska vän inte orkade mera. Dagen som stavas SMÄRTA!

Efter dagar av försämring så berättade du på ditt egna kloka vis att nu går det inte längre nu orkar jag inte mera.

Snälla hjälp mig!

Tårarna flödar, hjärtat blöder och huvudet dunkar. Det gör fysiskt ont, hela kroppen. Varenda muskel skriker ut saknaden efter min allra bästa vän.   

Men jag måste tänka att du nu äntligen mår  bra, slipper smärta, slipper lida.

Men F****N vad det gör ont!!!

Du är med oss för alltid du är en del av oss och vår familj kommer aldrig bli den samma utan dig!

Precis som Ronjas pappa skriker i filmen då Skalleper dör - skriker jag av allt mina lungor förmår -

DU FATTAS MIG!!!

Du fick endast 1 månad efter operationen, alldeles för kort tid. Alldeles för kort tid på jorden.

FUCK CANCER!!!

 

Inget absolut inget finns för evigt och inget absolut inget är värt att vänta på.

Lev livet nu för ingen absolut ingen vet vad morgondagen har i sitt sköte.

Do it now - live it now!!

Älska lite mera! Dröm större! Skratta oftare! Oroa dig mindre! LEV!!!

 

Älskade älskade Elvis du lever för alltid i mitt hjärta dina tasstryck finns alltid hos mig!

Sov gott och tusen tusen tack för alla år vi fått dela med dig!

 

Kram

A